Ingen har missat att flera arabländer har revolution för tillfället. Men alla revolutioner har inte samma anledningar. Det finns flera sätt man kan analysera läget där. Resultatet av en lyckad revolution kan beröra olika område, inhemsk politik och utrikes politik är två områden där det kan bli stora förändringar.
Alla länder i all ära men Egypten och Syrien spelar större roll än alla andra och till vissdel Bahrain. Ska man ta utrikespolitiskt sammanhang så kan den egyptiska revolutionen innefatta en rad olika saker, både positivt och negativt.
Mubarak var en av dem absolut viktigast personer som har gett grönt ljus till kriget på Libanon sommaren 2006 och kriget på Gaza 2008 och hjälpte till och med blockaden av Gaza. Det positiva är att Israel kommer förmodligen kommer inte att våga attackera eftersom där har Mubarak och hans politiska lag inte lika mycket makt som innan.
Med detta resonemang kan man tänka sig att dem senast extrema bombningarna från Israel på Gaza har en anledning och det är att se hur den nya ledningen i Egypten kommer att reagera. Ska dem sitta och vara tysta eller ska dem reagera. Så med andra ord är det ett test som Israel gör på den egyptiska ledningen, precis på samma sätt som Israel gjorde när Egypten och Israel skrev ett fredsavtal 1978 (dvs Camp David-avtalet) då gick Israel in i Libanon vilket senare visade det sig att det var ett kortvarsel eftersom tanken var att sätta den dåvarande egyptiska ledningen på prov.
Det andra som är med Syrien är farligare än vad många tror. Först ska man säga att dem demonstrationer i Syrien inte kräver presidentens avgång men det dem kräver är lite mer frihet. Men ifall demonstrationerna övergår till en renodlad revolution som i Egypten så är det extremt farligt på många olika sätt. Syrien kommer att delas i 4 länder och det kommer att bli blodbad. Ska man tänka religiöst så finns det grupper i Syrien som är extremt religiösa som tillhör sunni muslimer. Dem kritiserar ledningen eftersom presidenten är Alawi (en del av shia muslimer) medan majoriteten av befolkningen är sunni muslimer. Så enligt dem ska presidenten vara sunni muslim, om dem lyckas med det så kommer dem inte att låta kristna vara i fred vilket gör att dem ska få ett eget land (det finns grupper som kräver det). Syrien skulle se ut så här. Östra delen är för kurder, västra för Alawi, norra delen på västkusten ska vara för kristna och centrala plus södra för sunni muslimer. Vilket kommer att dela Irak och Libanon också. Diktaturen i Syrien är en av dem värsta i moderntid men en annan lösning krävs och revolution är ett sätt men resultatet är osäkert än så länge.
tisdag 29 mars 2011
tisdag 22 mars 2011
Flygförbud eller inte?!
Debatten har kommit igång rejält efter att FN och NATO har tagit beslut om flygförbud. Vissa är för vissa är inte. Jag själv är emot mest pga den imperialistiska historian som finns. Plus att det finns olja i Lybien. Varför skulle inte västvärlden döda för olja? det har dem gjort innan, man kan bara kika på Irak. Men samtidigt anser jag att det var ett måste. Revolutiänerna i Libyen började förlora dem senast 3-4 dagar innan flygförbudet. Ghaddafi mördade sitt eget folk. Skulle jag välja i så fall, då är flygförbudet bättre. Visst finns det en giganstisk stor risk för att flygförbudet blir en ockupation men det är ett svårt läge. Det Ghaddafi gör/gjort mot sitt eget folk är mycket sämre.
Irak hade opposition men den var delat en var kurdisk och en var Iran allierad. Saddam hade hårdare och starkare makt i Irak än Ghaddafi. Folket i Irak vågade inte göra uppror även om opposition fanns. I Libyen så har folket vågat. Aljazeera (den arabiska) hade en intervju med en av ledarna i oppositionen i Libyen som sa så här: "Vi är glada att det finns flygförbud men vi kommer inte att acceptera att Ghaddafi ersätts med en ockupations makt". Det är glädjande och lugnande att oppositionen vet vad dem vill. Ja till flygförbud, Nej till imperialism.
onsdag 16 mars 2011
Vi har lyckats!
Vi har lyckats att föra kampen i över 100 år och vi kommer och fortsätta med det. En sak som vi har tydligt lyckats med att lansera oss som dem enda som tror på att en annan värld är möjlig.
Snackade precis med en kamrat som fick ett samtal från en lokal tidning. Tidningen ville fråga om den kamraten kände en aktivist inom Ung Vänster som är vid 15-16 ålder. Det klart vi har, men det visade sig att dem vill intervjua tre ungdomar. En som ska vara kristen, en muslim och en som tror att en annan värld är möjlig. Med detta som underlag så har vi lyckats visa att om det är någon som vill förändra världen till det bättre så är det Ung Vänster. Man känner att all jobb som lagts i 100 år har gett resultat.
Snackade precis med en kamrat som fick ett samtal från en lokal tidning. Tidningen ville fråga om den kamraten kände en aktivist inom Ung Vänster som är vid 15-16 ålder. Det klart vi har, men det visade sig att dem vill intervjua tre ungdomar. En som ska vara kristen, en muslim och en som tror att en annan värld är möjlig. Med detta som underlag så har vi lyckats visa att om det är någon som vill förändra världen till det bättre så är det Ung Vänster. Man känner att all jobb som lagts i 100 år har gett resultat.
måndag 14 mars 2011
Debatt om skolan
Här kommer debattartikeln som Borås Tidning vägrar publicera som skrevs av Lisa Tjärner, ordförande Vänster partiet Borås och mej. Den skickades för ungefär en månad sen.
Vem tjänar på sorteringsskolan?
Ordningsomdömet, visar på en märklig elevsyn. Vi i vänsterpartiet står inte bakom den här förlegade åtgärden. Relationen mellan lärare och elev i dagens gymnasieskola bör baseras på en gemensam respekt och kommunikation. Risken med ordningsomdömet är att den underminerar elevernas möjlighet att uttrycka sina åsikter. Skolans uppgift är att uppfostra demokratiska medborgare medans ordningsomdömet skapar rädsla, något som även Sveriges elevråd påpekar.
Ett negativt ordningsomdöme baseras oftast på en hög frånvaro och hur eleven sköter sig i skolan. Frågan man då måste ställa sig är vilka elever som får ett negativt omdöme? Oftast är det elever som är skoltrötta eller har sociala problem. Hur kommer ett negativt ordningsomdöme tillrätta med dessa elevers problem? Risken är att man förflyttar ansvarsfrågan från de ansvariga, bland annat skolan, till individen. En elev som är skoltrött eller mår dåligt kommer inte att gynnas av en bestraffning, problemet ska lösas genom att skapa en skola där alla känner sig välkomna och alla elever får lika mycket utrymme. Vi anser att det är betydligt viktigare att hitta riktiga lösningar för dessa elever, skolan har ett ansvar för att stötta och hjälpa. Det kan handla om tillexempel åtgärdsprogram utarbetade av specialpedagog, eller en utökad elevhälsa. Man borde lyssna mer på eleverna för att förstå vilka problem de upplever. Den 26 januari 2006 uttryckte Joni Lindgren ordförande för Sveriges elevråd sig så här angående ordningsomdömet: ”- De vill göra läraren mer auktoritär och visa att det är skillnad mellan lärare och elever. Det är inte den sortens ordning vi vill ha. – Vad som behövs är medbestämmande för eleverna och respekt.” Vi håller med Lindgren. Det handlar inte om att man ska acceptera dåligt beteende utan snarare en förståelse för den enskilde individen och hur man ska göra för att åstadkomma en positiv förändring. Mats Ekholm, professor i pedagogik, kritiserar också folkpartiets förslag och jämför det med det gamla ordningsomdömet som avskaffades i Sverige 1969: ”Det var bra att vi blev av med eländet på 60-talet. Man blir förvånad över den historiska omedvetenhet som ligger bakom det här förslaget. Vi har mycket bättre instrument idag med individuell utvecklingsplan och samtal”.
Den gymnasiereform som nu genomförs innebär stora förändringar för de praktiskt inriktade utbildningarna. Grundläggande behörighet till högskola och universitet tas bort. Även om dessa elever har möjlighet att läsa till behörighet på komvux hamnar man i en sämre urvalsgrupp och man har dessutom dragit ner på antalet platser på komvux. Det kan vara förödande för individen som vill ändra sitt yrkesval längre fram i livet och det är också ett enormt resursslöseri. Vi anser att detta är ett medvetet politiskt val för att öka klasskillnaderna i samhället. Vänsterpartiet tycker det är bra att elever har möjlighet att läsa både praktiska och teoretiska program. Men vi vill försvara alla människors möjligheter att ändra sina val längre fram i livet. Vi säger nej till en sorteringsskola.
Skolan är inte bara till för att matcha arbetsmarknaden, utan har också ett övergripande ansvar, att fostra Sveriges ungdomar till att bli ansvarstagande medborgare som kan delta i det demokratiska samhället. Kunskap om hur samhället fungerar, hur man som individ kan påverka och förändra är något som alla elever ska ha möjlighet att få ta del av. Man kan inte låta bli att fundera över varför den borgerliga regeringen inte vill att alla elever ska ha den möjligheten? Vi håller med om att skolan behöver förändras, men inte en bakåtsträvande sådan, utan en som ger individer möjlighet att fortsätta bygga och utveckla landet för framtiden. Det samhälle som vuxit fram de senaste åren har skapat allt större skillnader mellan olika grupper. Skolan ska vara en plats där alla, oavsett bakgrund, ska ha samma möjligheter att lyckas med sina studier.
Regeringen med folkpartiet i spetsen pratar sig varma för individens frihet. Men var ligger friheten för alla som inte får kunskap om hur samhället fungerar? Frihet handlar om att kunna kritisera och förhålla sig till det samhälle man lever i. Frihet handlar också om att kunna få välja om. Det är snarare en ofrihet för den enskilde som nu konstrueras.
Man kan inte se ordningsomdömet och den nya gymnasiereformen som två separata ting. De tillhör samma paket som skapar ett segregerat samhälle genom en segregerad skola. Visst har ordningsomdömet införts och den nya gymnasiereformen träder i kraft nästa termin. Men så länge vi ser att skolan utvecklas åt fel håll kommer vi att fortsätta kämpa för alla elevers rättigheter och möjligheter.
Lisa Tjärner (V)
Hicham El-Horr, Ung Vänster
Vem tjänar på sorteringsskolan?
Ordningsomdömet, visar på en märklig elevsyn. Vi i vänsterpartiet står inte bakom den här förlegade åtgärden. Relationen mellan lärare och elev i dagens gymnasieskola bör baseras på en gemensam respekt och kommunikation. Risken med ordningsomdömet är att den underminerar elevernas möjlighet att uttrycka sina åsikter. Skolans uppgift är att uppfostra demokratiska medborgare medans ordningsomdömet skapar rädsla, något som även Sveriges elevråd påpekar.
Ett negativt ordningsomdöme baseras oftast på en hög frånvaro och hur eleven sköter sig i skolan. Frågan man då måste ställa sig är vilka elever som får ett negativt omdöme? Oftast är det elever som är skoltrötta eller har sociala problem. Hur kommer ett negativt ordningsomdöme tillrätta med dessa elevers problem? Risken är att man förflyttar ansvarsfrågan från de ansvariga, bland annat skolan, till individen. En elev som är skoltrött eller mår dåligt kommer inte att gynnas av en bestraffning, problemet ska lösas genom att skapa en skola där alla känner sig välkomna och alla elever får lika mycket utrymme. Vi anser att det är betydligt viktigare att hitta riktiga lösningar för dessa elever, skolan har ett ansvar för att stötta och hjälpa. Det kan handla om tillexempel åtgärdsprogram utarbetade av specialpedagog, eller en utökad elevhälsa. Man borde lyssna mer på eleverna för att förstå vilka problem de upplever. Den 26 januari 2006 uttryckte Joni Lindgren ordförande för Sveriges elevråd sig så här angående ordningsomdömet: ”- De vill göra läraren mer auktoritär och visa att det är skillnad mellan lärare och elever. Det är inte den sortens ordning vi vill ha. – Vad som behövs är medbestämmande för eleverna och respekt.” Vi håller med Lindgren. Det handlar inte om att man ska acceptera dåligt beteende utan snarare en förståelse för den enskilde individen och hur man ska göra för att åstadkomma en positiv förändring. Mats Ekholm, professor i pedagogik, kritiserar också folkpartiets förslag och jämför det med det gamla ordningsomdömet som avskaffades i Sverige 1969: ”Det var bra att vi blev av med eländet på 60-talet. Man blir förvånad över den historiska omedvetenhet som ligger bakom det här förslaget. Vi har mycket bättre instrument idag med individuell utvecklingsplan och samtal”.
Den gymnasiereform som nu genomförs innebär stora förändringar för de praktiskt inriktade utbildningarna. Grundläggande behörighet till högskola och universitet tas bort. Även om dessa elever har möjlighet att läsa till behörighet på komvux hamnar man i en sämre urvalsgrupp och man har dessutom dragit ner på antalet platser på komvux. Det kan vara förödande för individen som vill ändra sitt yrkesval längre fram i livet och det är också ett enormt resursslöseri. Vi anser att detta är ett medvetet politiskt val för att öka klasskillnaderna i samhället. Vänsterpartiet tycker det är bra att elever har möjlighet att läsa både praktiska och teoretiska program. Men vi vill försvara alla människors möjligheter att ändra sina val längre fram i livet. Vi säger nej till en sorteringsskola.
Skolan är inte bara till för att matcha arbetsmarknaden, utan har också ett övergripande ansvar, att fostra Sveriges ungdomar till att bli ansvarstagande medborgare som kan delta i det demokratiska samhället. Kunskap om hur samhället fungerar, hur man som individ kan påverka och förändra är något som alla elever ska ha möjlighet att få ta del av. Man kan inte låta bli att fundera över varför den borgerliga regeringen inte vill att alla elever ska ha den möjligheten? Vi håller med om att skolan behöver förändras, men inte en bakåtsträvande sådan, utan en som ger individer möjlighet att fortsätta bygga och utveckla landet för framtiden. Det samhälle som vuxit fram de senaste åren har skapat allt större skillnader mellan olika grupper. Skolan ska vara en plats där alla, oavsett bakgrund, ska ha samma möjligheter att lyckas med sina studier.
Regeringen med folkpartiet i spetsen pratar sig varma för individens frihet. Men var ligger friheten för alla som inte får kunskap om hur samhället fungerar? Frihet handlar om att kunna kritisera och förhålla sig till det samhälle man lever i. Frihet handlar också om att kunna få välja om. Det är snarare en ofrihet för den enskilde som nu konstrueras.
Man kan inte se ordningsomdömet och den nya gymnasiereformen som två separata ting. De tillhör samma paket som skapar ett segregerat samhälle genom en segregerad skola. Visst har ordningsomdömet införts och den nya gymnasiereformen träder i kraft nästa termin. Men så länge vi ser att skolan utvecklas åt fel håll kommer vi att fortsätta kämpa för alla elevers rättigheter och möjligheter.
Lisa Tjärner (V)
Hicham El-Horr, Ung Vänster
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)