Imorgon den 5 juni åker jag till
landet som jag föddes i och levde i tills jag var 14 år. Landet som
heter Libanon, har alltid varit ockuperat i den moderna historien
(läs senast 200 åren). Först av turkarna, sen av fransmän sedan
av Israel. Nu åker jag dit, där världen tror att den är fri efter
att vi tvingade Israel att lämna landet 25 maj 2000 men vi glömmer
inte att en stor del längst ner i södra Libanon är det fortfarande
ockuperat av Israel. Men detta blogginlägg handlar inte om det, det
ska handla om varför regeringen & rasisterna skulle älska att
bo där, samt varför sossarna ska kolla dit och undvika att göra
samma misstag.
I Libanon finns det offentlig sektor
som är typ värdelös, får inga pengar från varken staten eller
kommunerna, allt privat är bra. Jag har erfarenhet att personer
därifrån som säger att den sämsta och den mest vanskötta privata
vårdcentral i Libanon är fortfarande mycket bättre än den bästa
offentliga sådant. Eller att den dyraste eller sämsta privat skola
är mycket bättre än alla offentliga skolor. Det är vad precis dem
som styr landet vill, för att om man gör en snabb undersökning
över vilka som äger dessa privata alternativ är det antingen
ministrar eller riksdagsledamöter. Men så var det inte innan, för
längesen fanns det en stark offentlig sektor som var respekterad
runt om i regionen, men när staten (läs liberala och konservativa)
som har styrt landet i 20-30 år nu bestämd att underfinansiera den
offentliga sektorn, så blir det ganska logiskt att den privata
sektorn kan flyga fram som den vettigaste alternativet. Det som ska
förtydligas är att dem privata aktörerna i välfärden får inga
pengar från kommunerna, men eleverna och sjuka ska betala varje gång
dem ska besöka dem. Inget är gratis, dem ingår inte under lagen
som säger rätten till gratis skola. Resultatet blir, ju rikare
föräldrar du har desto bättre skola du som elev kan erbjudas,
samma sak gäller sjukhus osv.
Förra veckan kom beskedet att JB skola
stänger ner, dem gör det för att det är inte lönsamt. Med det
lilla exemplet vill jag inte visa hur fint det är i Libanon, det kan
jag visa i bilder, däremot vill jag visa att hur en högerpolitik
kan dra isär samhället. Majoriteten där nere har tappat tron på
förändring. Det måste vi här i Sverige se på det och lära oss
från det.
