tisdag 11 oktober 2011

Kampen fortsätter mot militarism för demokrati och mänskligarättigheter

Vid besöket så har vi haft lite olika föreläsningar. Det som är mest intressant är diskussionerna med dem egyptiska deltagarna och dem tunisiska. En liten reflektion av besöket hittills är att enligt dem egyptiska revolutionister är lite negativa mest pga den utveklingen som har skett. Systemets huvud (presidenten Hosny Mubarak) är borta men hela systemet är kvar. Varje dag är det demonstrationer och varje gång det är demonstration är det några som dödas av polisen. Kampen just nu är att fortsätta kampen för att inför en stat som är icke militärt styrd för och börja med, För det andra måste kampen fortsätta för att folket ska förstå att presidenten ska jobba för folket inte att folket ska jobba åt presidenten. Det viktigast uppdrag just nu är det som vi läste senast. Media i världen och sytemet här i Egypten driver att revolutionen är hot mot religionsfrihet i Egypten. Medan sanningen är att dem som demonstrerade är av alla delar av befolkningen till alla delar av befolkningen. Systemet här försöker att sprida oro att det är ett religionskrig som pågår för att minska styrka för demonstranterna och för att fortsätta styra. Demonstranternas viktigast uppdrag att förklara till människor att kampen är samma oavsett religion. Militären har styrt det här landet i över 30 år. Oavsett president har militären styrt med järnhand. Revolutionen första krav var att bort undantagslagen men nu har den förnyats till några månader till. Protesterna vill ha val men nu vet man inte, det sägs kanske i november eller december men ingen vet och demonstranterna att så läge militären styr blir det inget val på riktigt. Med andra ord demokratiska val. Alla dessa uppdrag har enligt demonstranterna ett svar och det är att kampen måste fortsätta till segrar börja rulla in. Hittills har man tagit extremt liten seger och det är att Mubarak är borta.

måndag 26 september 2011

Konsten att tysta demonstranter

För ett tag sen så var det historiska demonstrationer i Israel. Man har pratat mycket om den arabiska våren. Men hur man än vrider på det och gör att Israel tillhör Europa så faktum står att Israel ligger bredvid arabiska länder. Dem drabbas av den arabiska våren inte bara på utrikes nivå men även på den inrikes politiken. Demonstrationer var historiska på många sätt. Inte för att det är första demonstrationer i Israel, det har funnits innan. Men det som är unikt med dessa demon är att det handlade om andra grejer än krig. Bättre betalt för arbetarna, mer makt för arbetarna, mindre pengar för krigsmakten mer pengar för folket osv. Frågan återstår: Hur fan lyckades man tysta dem giganstiska demonstranterna utan att erbjuda något?! Jo, då startar man om kriget mot Gaza, pumpar in krigshetsande i Media så folk blir rädda från Hizbullah och Hamas. När man gör det så återsamlas hela den Israeliska folket igen runt ett bord och kommer överens om att just nu är det inte rätta läget för demonstrationer, för nu är vi i krig och vi måste hålla ihop emot fienden. Det kallas för "Konsten att tysta demonstranter"

onsdag 31 augusti 2011

Arabvärlden är inte till salu!

Som arab från början är jag stolt att folket i arabländerna har vaknat för att kräva demokrati och frihet men framförallt rättvisa. Ledarna i arabvärlden har styrt under en lång period. Diktaturer har dödat tusentals människor, torterat hundra tusentals människor. Har stulit all ekonomisk vinst som kom från dem naturliga resurserna.
Syrien är ett land som har styrts av diktaturer och som nu torterar folket.

Skillnaden mellan då tiden och nu tiden är att nu är västvärlden inte med på noterna. Dem vill bli av med diktaturen så att vinna folkets hjärta och styra den nya presidenten som kommer att ersätta diktaturen nu. Så att det bli ett land utan frihet utan rättvisa, men som är slavar för västvärlden.

Samma sak händer nu i Libyen. NATO kom in i leken när dem ansåg att oppositionen är på väg att vinna eller åtminstone inte dö efter första attacken från Gaddafi. Nu är oppositionen beroende av NATO vilket gör att återigen Libyen kommer att vara ett land som styrs av västvärlden.

En fråga, varför ingen i väst pratar om massakerna i Bahrain. Är det för att Bahrain är en allierad land till USA? Det händer värre saker där än i Syrien till exempel.
USA har lärt säg läxan. Dem har misslyckats totalt i Egypten eftersom det inte är dem som styr längre. Folk har faktiskt demonstrerat framför den Israeliska ambassaden efter att en egyptisk soldat blev mördad av den israeliska stridsvapnet. Det skulle dem aldrig våga när den vidrigast diktatur styrde Egypten med hjälp av EU och USA.

onsdag 8 juni 2011

Tack

TACK till förtroendet att sitta i förbundstyrelsen för världens bästa ungdomsförbund.

TACK till alla kamrater som har gjort kongressen till dem fantastiska 5 dagar.

TACK till Ida Gabriellson som har slitit och gjort förbundet till den fantastiska förbund den är idag (vem är jag för att värdera henne??)

TACK till Nooshi och Thaher som jag träffade under en vänsterhelg i Borås och var mer än välkomnande, en av anledningar till varför jag började brinna från första tiden i förbundet.

TACK till alla andra som man har träffat typ 1 eller 2 gånger per år men var mer än välkomnande varje gång.

Nu tar jag paus från aktivism o åker på semester till sol och värme.

onsdag 13 april 2011

Inbördeskrigets analys!

13 april 1975 är den officiella dagen för startandet av inbördeskriget i Libanon. Men jag som många andra tror att i äntligen började det några år tidigare. Men vad var anledningarna till inbördeskriget. Först anser jag att kriget började som klass krig där fattiga dvs arbetarklassen började med sin uppror mot överklassen. Gamlingar som till exempel här I Sverige har sagt till mig flera gånger att Libanon var pärlan i mellanöstern. Det kanske stämmer men att en av dem rikast länder i mellanöstern har ett ekonomiskt system där ca 5,7% av befolkningen ägde ca 98% av all ekonomi i landet.
Palestinierna spelade stor roll i inbördeskriget som många höger människor i Libanon skyller på dem, jag själv tycker att det var logiskt att dem fattiga libaneser var förenade med den palestinska folket. I början var det krig mellan två tydliga ”lag” en är vänster, representerade av kommunistiska partiet, socialdemokratiska partiet och flera andra vänster grupper mot en höger parti och den hette phalanges. Tyvärr var dem fattiga representerade i majoriteten av muslimer och dem rika av kristna. När kriget började så var vänstern på väg mot seger men då kom Syrien och Israel in i bilden och hjälpte högern. Det som förvånade mest är inte Israels intåg i kriget eftersom Phalanges var alltid för fred med dem men att Syrien kom in och hjälpte dem var chockerande då Phalanges har alltid sagt att Libanon är inget arabiskt land den ska tillhöra Frankrike.
Efter det så gick vänster gruppen sönder (vilket gjorde att kommunistiska partiet som representerade ca 45% av befolkningen representerar idag max 2-3%) och då just då började den vidriga kriget där olika vänster människor började söka sig till religiösa partier samtidigt som Phalanges blev mer och mer höger extrema man även kallade dem för fascister. Dem också delades i olika partier bland annat Lebanese Forces. Lebanese Forces är en av dem som är allra vidrigast, dem själva har dödat ungefär 25% av alla som dog under kriget. Det är en ganska snabb enkel analys men man kan säga att sista 13 år av inbördeskrig av ett krig mellan alla länder på Libanons mark eftersom dem idioter som ledde dem olika partierna var ett verktyg i kriget bara. Till exempel Syrien VS Israel,USA Vs Soviet osv.
Alla dessa förutsättningar som skapade kriget är ännu en gång här med samma anledningar. Problemet kvarstår att systemet i Libanon som skapar problemen. Varje post är delat till en viss religion, vilket betyder att inte alla som är bra kan vara till exempel presidenter eftersom presidenten ska vara Maronit Kristen osv. Folk får inte rösta på vem som helst, är du shia muslim från södra Libanon så får du rösta endast på shia muslimer från södra Libanon, även om det finns kristna alternativ. Denna system som skapar problem, och även om det blir ännu ett krig, så kommer det att starta ännu mera krig efter det så länge den bedrövliga äckliga system finns. Vi få hoppas att inget mer krig kommer med anledning att det finns några krafter kvar i Libanon som vill ändra systemet.

tisdag 29 mars 2011

Varför Gaza igen?!

Ingen har missat att flera arabländer har revolution för tillfället. Men alla revolutioner har inte samma anledningar. Det finns flera sätt man kan analysera läget där. Resultatet av en lyckad revolution kan beröra olika område, inhemsk politik och utrikes politik är två områden där det kan bli stora förändringar.
Alla länder i all ära men Egypten och Syrien spelar större roll än alla andra och till vissdel Bahrain. Ska man ta utrikespolitiskt sammanhang så kan den egyptiska revolutionen innefatta en rad olika saker, både positivt och negativt.
Mubarak var en av dem absolut viktigast personer som har gett grönt ljus till kriget på Libanon sommaren 2006 och kriget på Gaza 2008 och hjälpte till och med blockaden av Gaza. Det positiva är att Israel kommer förmodligen kommer inte att våga attackera eftersom där har Mubarak och hans politiska lag inte lika mycket makt som innan.
Med detta resonemang kan man tänka sig att dem senast extrema bombningarna från Israel på Gaza har en anledning och det är att se hur den nya ledningen i Egypten kommer att reagera. Ska dem sitta och vara tysta eller ska dem reagera. Så med andra ord är det ett test som Israel gör på den egyptiska ledningen, precis på samma sätt som Israel gjorde när Egypten och Israel skrev ett fredsavtal 1978 (dvs Camp David-avtalet) då gick Israel in i Libanon vilket senare visade det sig att det var ett kortvarsel eftersom tanken var att sätta den dåvarande egyptiska ledningen på prov.
Det andra som är med Syrien är farligare än vad många tror. Först ska man säga att dem demonstrationer i Syrien inte kräver presidentens avgång men det dem kräver är lite mer frihet. Men ifall demonstrationerna övergår till en renodlad revolution som i Egypten så är det extremt farligt på många olika sätt. Syrien kommer att delas i 4 länder och det kommer att bli blodbad. Ska man tänka religiöst så finns det grupper i Syrien som är extremt religiösa som tillhör sunni muslimer. Dem kritiserar ledningen eftersom presidenten är Alawi (en del av shia muslimer) medan majoriteten av befolkningen är sunni muslimer. Så enligt dem ska presidenten vara sunni muslim, om dem lyckas med det så kommer dem inte att låta kristna vara i fred vilket gör att dem ska få ett eget land (det finns grupper som kräver det). Syrien skulle se ut så här. Östra delen är för kurder, västra för Alawi, norra delen på västkusten ska vara för kristna och centrala plus södra för sunni muslimer. Vilket kommer att dela Irak och Libanon också. Diktaturen i Syrien är en av dem värsta i moderntid men en annan lösning krävs och revolution är ett sätt men resultatet är osäkert än så länge.

tisdag 22 mars 2011

Flygförbud eller inte?!


Debatten har kommit igång rejält efter att FN och NATO har tagit beslut om flygförbud. Vissa är för vissa är inte. Jag själv är emot mest pga den imperialistiska historian som finns. Plus att det finns olja i Lybien. Varför skulle inte västvärlden döda för olja? det har dem gjort innan, man kan bara kika på Irak. Men samtidigt anser jag att det var ett måste. Revolutiänerna i Libyen började förlora dem senast 3-4 dagar innan flygförbudet. Ghaddafi mördade sitt eget folk. Skulle jag välja i så fall, då är flygförbudet bättre. Visst finns det en giganstisk stor risk för att flygförbudet blir en ockupation men det är ett svårt läge. Det Ghaddafi gör/gjort mot sitt eget folk är mycket sämre.
Irak hade opposition men den var delat en var kurdisk och en var Iran allierad. Saddam hade hårdare och starkare makt i Irak än Ghaddafi. Folket i Irak vågade inte göra uppror även om opposition fanns. I Libyen så har folket vågat. Aljazeera (den arabiska) hade en intervju med en av ledarna i oppositionen i Libyen som sa så här: "Vi är glada att det finns flygförbud men vi kommer inte att acceptera att Ghaddafi ersätts med en ockupations makt". Det är glädjande och lugnande att oppositionen vet vad dem vill. Ja till flygförbud, Nej till imperialism.