TACK till förtroendet att sitta i förbundstyrelsen för världens bästa ungdomsförbund.
TACK till alla kamrater som har gjort kongressen till dem fantastiska 5 dagar.
TACK till Ida Gabriellson som har slitit och gjort förbundet till den fantastiska förbund den är idag (vem är jag för att värdera henne??)
TACK till Nooshi och Thaher som jag träffade under en vänsterhelg i Borås och var mer än välkomnande, en av anledningar till varför jag började brinna från första tiden i förbundet.
TACK till alla andra som man har träffat typ 1 eller 2 gånger per år men var mer än välkomnande varje gång.
Nu tar jag paus från aktivism o åker på semester till sol och värme.
onsdag 8 juni 2011
onsdag 13 april 2011
Inbördeskrigets analys!
13 april 1975 är den officiella dagen för startandet av inbördeskriget i Libanon. Men jag som många andra tror att i äntligen började det några år tidigare. Men vad var anledningarna till inbördeskriget. Först anser jag att kriget började som klass krig där fattiga dvs arbetarklassen började med sin uppror mot överklassen. Gamlingar som till exempel här I Sverige har sagt till mig flera gånger att Libanon var pärlan i mellanöstern. Det kanske stämmer men att en av dem rikast länder i mellanöstern har ett ekonomiskt system där ca 5,7% av befolkningen ägde ca 98% av all ekonomi i landet.
Palestinierna spelade stor roll i inbördeskriget som många höger människor i Libanon skyller på dem, jag själv tycker att det var logiskt att dem fattiga libaneser var förenade med den palestinska folket. I början var det krig mellan två tydliga ”lag” en är vänster, representerade av kommunistiska partiet, socialdemokratiska partiet och flera andra vänster grupper mot en höger parti och den hette phalanges. Tyvärr var dem fattiga representerade i majoriteten av muslimer och dem rika av kristna. När kriget började så var vänstern på väg mot seger men då kom Syrien och Israel in i bilden och hjälpte högern. Det som förvånade mest är inte Israels intåg i kriget eftersom Phalanges var alltid för fred med dem men att Syrien kom in och hjälpte dem var chockerande då Phalanges har alltid sagt att Libanon är inget arabiskt land den ska tillhöra Frankrike.
Efter det så gick vänster gruppen sönder (vilket gjorde att kommunistiska partiet som representerade ca 45% av befolkningen representerar idag max 2-3%) och då just då började den vidriga kriget där olika vänster människor började söka sig till religiösa partier samtidigt som Phalanges blev mer och mer höger extrema man även kallade dem för fascister. Dem också delades i olika partier bland annat Lebanese Forces. Lebanese Forces är en av dem som är allra vidrigast, dem själva har dödat ungefär 25% av alla som dog under kriget. Det är en ganska snabb enkel analys men man kan säga att sista 13 år av inbördeskrig av ett krig mellan alla länder på Libanons mark eftersom dem idioter som ledde dem olika partierna var ett verktyg i kriget bara. Till exempel Syrien VS Israel,USA Vs Soviet osv.
Alla dessa förutsättningar som skapade kriget är ännu en gång här med samma anledningar. Problemet kvarstår att systemet i Libanon som skapar problemen. Varje post är delat till en viss religion, vilket betyder att inte alla som är bra kan vara till exempel presidenter eftersom presidenten ska vara Maronit Kristen osv. Folk får inte rösta på vem som helst, är du shia muslim från södra Libanon så får du rösta endast på shia muslimer från södra Libanon, även om det finns kristna alternativ. Denna system som skapar problem, och även om det blir ännu ett krig, så kommer det att starta ännu mera krig efter det så länge den bedrövliga äckliga system finns. Vi få hoppas att inget mer krig kommer med anledning att det finns några krafter kvar i Libanon som vill ändra systemet.
Palestinierna spelade stor roll i inbördeskriget som många höger människor i Libanon skyller på dem, jag själv tycker att det var logiskt att dem fattiga libaneser var förenade med den palestinska folket. I början var det krig mellan två tydliga ”lag” en är vänster, representerade av kommunistiska partiet, socialdemokratiska partiet och flera andra vänster grupper mot en höger parti och den hette phalanges. Tyvärr var dem fattiga representerade i majoriteten av muslimer och dem rika av kristna. När kriget började så var vänstern på väg mot seger men då kom Syrien och Israel in i bilden och hjälpte högern. Det som förvånade mest är inte Israels intåg i kriget eftersom Phalanges var alltid för fred med dem men att Syrien kom in och hjälpte dem var chockerande då Phalanges har alltid sagt att Libanon är inget arabiskt land den ska tillhöra Frankrike.
Efter det så gick vänster gruppen sönder (vilket gjorde att kommunistiska partiet som representerade ca 45% av befolkningen representerar idag max 2-3%) och då just då började den vidriga kriget där olika vänster människor började söka sig till religiösa partier samtidigt som Phalanges blev mer och mer höger extrema man även kallade dem för fascister. Dem också delades i olika partier bland annat Lebanese Forces. Lebanese Forces är en av dem som är allra vidrigast, dem själva har dödat ungefär 25% av alla som dog under kriget. Det är en ganska snabb enkel analys men man kan säga att sista 13 år av inbördeskrig av ett krig mellan alla länder på Libanons mark eftersom dem idioter som ledde dem olika partierna var ett verktyg i kriget bara. Till exempel Syrien VS Israel,USA Vs Soviet osv.
Alla dessa förutsättningar som skapade kriget är ännu en gång här med samma anledningar. Problemet kvarstår att systemet i Libanon som skapar problemen. Varje post är delat till en viss religion, vilket betyder att inte alla som är bra kan vara till exempel presidenter eftersom presidenten ska vara Maronit Kristen osv. Folk får inte rösta på vem som helst, är du shia muslim från södra Libanon så får du rösta endast på shia muslimer från södra Libanon, även om det finns kristna alternativ. Denna system som skapar problem, och även om det blir ännu ett krig, så kommer det att starta ännu mera krig efter det så länge den bedrövliga äckliga system finns. Vi få hoppas att inget mer krig kommer med anledning att det finns några krafter kvar i Libanon som vill ändra systemet.
tisdag 29 mars 2011
Varför Gaza igen?!
Ingen har missat att flera arabländer har revolution för tillfället. Men alla revolutioner har inte samma anledningar. Det finns flera sätt man kan analysera läget där. Resultatet av en lyckad revolution kan beröra olika område, inhemsk politik och utrikes politik är två områden där det kan bli stora förändringar.
Alla länder i all ära men Egypten och Syrien spelar större roll än alla andra och till vissdel Bahrain. Ska man ta utrikespolitiskt sammanhang så kan den egyptiska revolutionen innefatta en rad olika saker, både positivt och negativt.
Mubarak var en av dem absolut viktigast personer som har gett grönt ljus till kriget på Libanon sommaren 2006 och kriget på Gaza 2008 och hjälpte till och med blockaden av Gaza. Det positiva är att Israel kommer förmodligen kommer inte att våga attackera eftersom där har Mubarak och hans politiska lag inte lika mycket makt som innan.
Med detta resonemang kan man tänka sig att dem senast extrema bombningarna från Israel på Gaza har en anledning och det är att se hur den nya ledningen i Egypten kommer att reagera. Ska dem sitta och vara tysta eller ska dem reagera. Så med andra ord är det ett test som Israel gör på den egyptiska ledningen, precis på samma sätt som Israel gjorde när Egypten och Israel skrev ett fredsavtal 1978 (dvs Camp David-avtalet) då gick Israel in i Libanon vilket senare visade det sig att det var ett kortvarsel eftersom tanken var att sätta den dåvarande egyptiska ledningen på prov.
Det andra som är med Syrien är farligare än vad många tror. Först ska man säga att dem demonstrationer i Syrien inte kräver presidentens avgång men det dem kräver är lite mer frihet. Men ifall demonstrationerna övergår till en renodlad revolution som i Egypten så är det extremt farligt på många olika sätt. Syrien kommer att delas i 4 länder och det kommer att bli blodbad. Ska man tänka religiöst så finns det grupper i Syrien som är extremt religiösa som tillhör sunni muslimer. Dem kritiserar ledningen eftersom presidenten är Alawi (en del av shia muslimer) medan majoriteten av befolkningen är sunni muslimer. Så enligt dem ska presidenten vara sunni muslim, om dem lyckas med det så kommer dem inte att låta kristna vara i fred vilket gör att dem ska få ett eget land (det finns grupper som kräver det). Syrien skulle se ut så här. Östra delen är för kurder, västra för Alawi, norra delen på västkusten ska vara för kristna och centrala plus södra för sunni muslimer. Vilket kommer att dela Irak och Libanon också. Diktaturen i Syrien är en av dem värsta i moderntid men en annan lösning krävs och revolution är ett sätt men resultatet är osäkert än så länge.
Alla länder i all ära men Egypten och Syrien spelar större roll än alla andra och till vissdel Bahrain. Ska man ta utrikespolitiskt sammanhang så kan den egyptiska revolutionen innefatta en rad olika saker, både positivt och negativt.
Mubarak var en av dem absolut viktigast personer som har gett grönt ljus till kriget på Libanon sommaren 2006 och kriget på Gaza 2008 och hjälpte till och med blockaden av Gaza. Det positiva är att Israel kommer förmodligen kommer inte att våga attackera eftersom där har Mubarak och hans politiska lag inte lika mycket makt som innan.
Med detta resonemang kan man tänka sig att dem senast extrema bombningarna från Israel på Gaza har en anledning och det är att se hur den nya ledningen i Egypten kommer att reagera. Ska dem sitta och vara tysta eller ska dem reagera. Så med andra ord är det ett test som Israel gör på den egyptiska ledningen, precis på samma sätt som Israel gjorde när Egypten och Israel skrev ett fredsavtal 1978 (dvs Camp David-avtalet) då gick Israel in i Libanon vilket senare visade det sig att det var ett kortvarsel eftersom tanken var att sätta den dåvarande egyptiska ledningen på prov.
Det andra som är med Syrien är farligare än vad många tror. Först ska man säga att dem demonstrationer i Syrien inte kräver presidentens avgång men det dem kräver är lite mer frihet. Men ifall demonstrationerna övergår till en renodlad revolution som i Egypten så är det extremt farligt på många olika sätt. Syrien kommer att delas i 4 länder och det kommer att bli blodbad. Ska man tänka religiöst så finns det grupper i Syrien som är extremt religiösa som tillhör sunni muslimer. Dem kritiserar ledningen eftersom presidenten är Alawi (en del av shia muslimer) medan majoriteten av befolkningen är sunni muslimer. Så enligt dem ska presidenten vara sunni muslim, om dem lyckas med det så kommer dem inte att låta kristna vara i fred vilket gör att dem ska få ett eget land (det finns grupper som kräver det). Syrien skulle se ut så här. Östra delen är för kurder, västra för Alawi, norra delen på västkusten ska vara för kristna och centrala plus södra för sunni muslimer. Vilket kommer att dela Irak och Libanon också. Diktaturen i Syrien är en av dem värsta i moderntid men en annan lösning krävs och revolution är ett sätt men resultatet är osäkert än så länge.
tisdag 22 mars 2011
Flygförbud eller inte?!
Debatten har kommit igång rejält efter att FN och NATO har tagit beslut om flygförbud. Vissa är för vissa är inte. Jag själv är emot mest pga den imperialistiska historian som finns. Plus att det finns olja i Lybien. Varför skulle inte västvärlden döda för olja? det har dem gjort innan, man kan bara kika på Irak. Men samtidigt anser jag att det var ett måste. Revolutiänerna i Libyen började förlora dem senast 3-4 dagar innan flygförbudet. Ghaddafi mördade sitt eget folk. Skulle jag välja i så fall, då är flygförbudet bättre. Visst finns det en giganstisk stor risk för att flygförbudet blir en ockupation men det är ett svårt läge. Det Ghaddafi gör/gjort mot sitt eget folk är mycket sämre.
Irak hade opposition men den var delat en var kurdisk och en var Iran allierad. Saddam hade hårdare och starkare makt i Irak än Ghaddafi. Folket i Irak vågade inte göra uppror även om opposition fanns. I Libyen så har folket vågat. Aljazeera (den arabiska) hade en intervju med en av ledarna i oppositionen i Libyen som sa så här: "Vi är glada att det finns flygförbud men vi kommer inte att acceptera att Ghaddafi ersätts med en ockupations makt". Det är glädjande och lugnande att oppositionen vet vad dem vill. Ja till flygförbud, Nej till imperialism.
onsdag 16 mars 2011
Vi har lyckats!
Vi har lyckats att föra kampen i över 100 år och vi kommer och fortsätta med det. En sak som vi har tydligt lyckats med att lansera oss som dem enda som tror på att en annan värld är möjlig.
Snackade precis med en kamrat som fick ett samtal från en lokal tidning. Tidningen ville fråga om den kamraten kände en aktivist inom Ung Vänster som är vid 15-16 ålder. Det klart vi har, men det visade sig att dem vill intervjua tre ungdomar. En som ska vara kristen, en muslim och en som tror att en annan värld är möjlig. Med detta som underlag så har vi lyckats visa att om det är någon som vill förändra världen till det bättre så är det Ung Vänster. Man känner att all jobb som lagts i 100 år har gett resultat.
Snackade precis med en kamrat som fick ett samtal från en lokal tidning. Tidningen ville fråga om den kamraten kände en aktivist inom Ung Vänster som är vid 15-16 ålder. Det klart vi har, men det visade sig att dem vill intervjua tre ungdomar. En som ska vara kristen, en muslim och en som tror att en annan värld är möjlig. Med detta som underlag så har vi lyckats visa att om det är någon som vill förändra världen till det bättre så är det Ung Vänster. Man känner att all jobb som lagts i 100 år har gett resultat.
måndag 14 mars 2011
Debatt om skolan
Här kommer debattartikeln som Borås Tidning vägrar publicera som skrevs av Lisa Tjärner, ordförande Vänster partiet Borås och mej. Den skickades för ungefär en månad sen.
Vem tjänar på sorteringsskolan?
Ordningsomdömet, visar på en märklig elevsyn. Vi i vänsterpartiet står inte bakom den här förlegade åtgärden. Relationen mellan lärare och elev i dagens gymnasieskola bör baseras på en gemensam respekt och kommunikation. Risken med ordningsomdömet är att den underminerar elevernas möjlighet att uttrycka sina åsikter. Skolans uppgift är att uppfostra demokratiska medborgare medans ordningsomdömet skapar rädsla, något som även Sveriges elevråd påpekar.
Ett negativt ordningsomdöme baseras oftast på en hög frånvaro och hur eleven sköter sig i skolan. Frågan man då måste ställa sig är vilka elever som får ett negativt omdöme? Oftast är det elever som är skoltrötta eller har sociala problem. Hur kommer ett negativt ordningsomdöme tillrätta med dessa elevers problem? Risken är att man förflyttar ansvarsfrågan från de ansvariga, bland annat skolan, till individen. En elev som är skoltrött eller mår dåligt kommer inte att gynnas av en bestraffning, problemet ska lösas genom att skapa en skola där alla känner sig välkomna och alla elever får lika mycket utrymme. Vi anser att det är betydligt viktigare att hitta riktiga lösningar för dessa elever, skolan har ett ansvar för att stötta och hjälpa. Det kan handla om tillexempel åtgärdsprogram utarbetade av specialpedagog, eller en utökad elevhälsa. Man borde lyssna mer på eleverna för att förstå vilka problem de upplever. Den 26 januari 2006 uttryckte Joni Lindgren ordförande för Sveriges elevråd sig så här angående ordningsomdömet: ”- De vill göra läraren mer auktoritär och visa att det är skillnad mellan lärare och elever. Det är inte den sortens ordning vi vill ha. – Vad som behövs är medbestämmande för eleverna och respekt.” Vi håller med Lindgren. Det handlar inte om att man ska acceptera dåligt beteende utan snarare en förståelse för den enskilde individen och hur man ska göra för att åstadkomma en positiv förändring. Mats Ekholm, professor i pedagogik, kritiserar också folkpartiets förslag och jämför det med det gamla ordningsomdömet som avskaffades i Sverige 1969: ”Det var bra att vi blev av med eländet på 60-talet. Man blir förvånad över den historiska omedvetenhet som ligger bakom det här förslaget. Vi har mycket bättre instrument idag med individuell utvecklingsplan och samtal”.
Den gymnasiereform som nu genomförs innebär stora förändringar för de praktiskt inriktade utbildningarna. Grundläggande behörighet till högskola och universitet tas bort. Även om dessa elever har möjlighet att läsa till behörighet på komvux hamnar man i en sämre urvalsgrupp och man har dessutom dragit ner på antalet platser på komvux. Det kan vara förödande för individen som vill ändra sitt yrkesval längre fram i livet och det är också ett enormt resursslöseri. Vi anser att detta är ett medvetet politiskt val för att öka klasskillnaderna i samhället. Vänsterpartiet tycker det är bra att elever har möjlighet att läsa både praktiska och teoretiska program. Men vi vill försvara alla människors möjligheter att ändra sina val längre fram i livet. Vi säger nej till en sorteringsskola.
Skolan är inte bara till för att matcha arbetsmarknaden, utan har också ett övergripande ansvar, att fostra Sveriges ungdomar till att bli ansvarstagande medborgare som kan delta i det demokratiska samhället. Kunskap om hur samhället fungerar, hur man som individ kan påverka och förändra är något som alla elever ska ha möjlighet att få ta del av. Man kan inte låta bli att fundera över varför den borgerliga regeringen inte vill att alla elever ska ha den möjligheten? Vi håller med om att skolan behöver förändras, men inte en bakåtsträvande sådan, utan en som ger individer möjlighet att fortsätta bygga och utveckla landet för framtiden. Det samhälle som vuxit fram de senaste åren har skapat allt större skillnader mellan olika grupper. Skolan ska vara en plats där alla, oavsett bakgrund, ska ha samma möjligheter att lyckas med sina studier.
Regeringen med folkpartiet i spetsen pratar sig varma för individens frihet. Men var ligger friheten för alla som inte får kunskap om hur samhället fungerar? Frihet handlar om att kunna kritisera och förhålla sig till det samhälle man lever i. Frihet handlar också om att kunna få välja om. Det är snarare en ofrihet för den enskilde som nu konstrueras.
Man kan inte se ordningsomdömet och den nya gymnasiereformen som två separata ting. De tillhör samma paket som skapar ett segregerat samhälle genom en segregerad skola. Visst har ordningsomdömet införts och den nya gymnasiereformen träder i kraft nästa termin. Men så länge vi ser att skolan utvecklas åt fel håll kommer vi att fortsätta kämpa för alla elevers rättigheter och möjligheter.
Lisa Tjärner (V)
Hicham El-Horr, Ung Vänster
Vem tjänar på sorteringsskolan?
Ordningsomdömet, visar på en märklig elevsyn. Vi i vänsterpartiet står inte bakom den här förlegade åtgärden. Relationen mellan lärare och elev i dagens gymnasieskola bör baseras på en gemensam respekt och kommunikation. Risken med ordningsomdömet är att den underminerar elevernas möjlighet att uttrycka sina åsikter. Skolans uppgift är att uppfostra demokratiska medborgare medans ordningsomdömet skapar rädsla, något som även Sveriges elevråd påpekar.
Ett negativt ordningsomdöme baseras oftast på en hög frånvaro och hur eleven sköter sig i skolan. Frågan man då måste ställa sig är vilka elever som får ett negativt omdöme? Oftast är det elever som är skoltrötta eller har sociala problem. Hur kommer ett negativt ordningsomdöme tillrätta med dessa elevers problem? Risken är att man förflyttar ansvarsfrågan från de ansvariga, bland annat skolan, till individen. En elev som är skoltrött eller mår dåligt kommer inte att gynnas av en bestraffning, problemet ska lösas genom att skapa en skola där alla känner sig välkomna och alla elever får lika mycket utrymme. Vi anser att det är betydligt viktigare att hitta riktiga lösningar för dessa elever, skolan har ett ansvar för att stötta och hjälpa. Det kan handla om tillexempel åtgärdsprogram utarbetade av specialpedagog, eller en utökad elevhälsa. Man borde lyssna mer på eleverna för att förstå vilka problem de upplever. Den 26 januari 2006 uttryckte Joni Lindgren ordförande för Sveriges elevråd sig så här angående ordningsomdömet: ”- De vill göra läraren mer auktoritär och visa att det är skillnad mellan lärare och elever. Det är inte den sortens ordning vi vill ha. – Vad som behövs är medbestämmande för eleverna och respekt.” Vi håller med Lindgren. Det handlar inte om att man ska acceptera dåligt beteende utan snarare en förståelse för den enskilde individen och hur man ska göra för att åstadkomma en positiv förändring. Mats Ekholm, professor i pedagogik, kritiserar också folkpartiets förslag och jämför det med det gamla ordningsomdömet som avskaffades i Sverige 1969: ”Det var bra att vi blev av med eländet på 60-talet. Man blir förvånad över den historiska omedvetenhet som ligger bakom det här förslaget. Vi har mycket bättre instrument idag med individuell utvecklingsplan och samtal”.
Den gymnasiereform som nu genomförs innebär stora förändringar för de praktiskt inriktade utbildningarna. Grundläggande behörighet till högskola och universitet tas bort. Även om dessa elever har möjlighet att läsa till behörighet på komvux hamnar man i en sämre urvalsgrupp och man har dessutom dragit ner på antalet platser på komvux. Det kan vara förödande för individen som vill ändra sitt yrkesval längre fram i livet och det är också ett enormt resursslöseri. Vi anser att detta är ett medvetet politiskt val för att öka klasskillnaderna i samhället. Vänsterpartiet tycker det är bra att elever har möjlighet att läsa både praktiska och teoretiska program. Men vi vill försvara alla människors möjligheter att ändra sina val längre fram i livet. Vi säger nej till en sorteringsskola.
Skolan är inte bara till för att matcha arbetsmarknaden, utan har också ett övergripande ansvar, att fostra Sveriges ungdomar till att bli ansvarstagande medborgare som kan delta i det demokratiska samhället. Kunskap om hur samhället fungerar, hur man som individ kan påverka och förändra är något som alla elever ska ha möjlighet att få ta del av. Man kan inte låta bli att fundera över varför den borgerliga regeringen inte vill att alla elever ska ha den möjligheten? Vi håller med om att skolan behöver förändras, men inte en bakåtsträvande sådan, utan en som ger individer möjlighet att fortsätta bygga och utveckla landet för framtiden. Det samhälle som vuxit fram de senaste åren har skapat allt större skillnader mellan olika grupper. Skolan ska vara en plats där alla, oavsett bakgrund, ska ha samma möjligheter att lyckas med sina studier.
Regeringen med folkpartiet i spetsen pratar sig varma för individens frihet. Men var ligger friheten för alla som inte får kunskap om hur samhället fungerar? Frihet handlar om att kunna kritisera och förhålla sig till det samhälle man lever i. Frihet handlar också om att kunna få välja om. Det är snarare en ofrihet för den enskilde som nu konstrueras.
Man kan inte se ordningsomdömet och den nya gymnasiereformen som två separata ting. De tillhör samma paket som skapar ett segregerat samhälle genom en segregerad skola. Visst har ordningsomdömet införts och den nya gymnasiereformen träder i kraft nästa termin. Men så länge vi ser att skolan utvecklas åt fel håll kommer vi att fortsätta kämpa för alla elevers rättigheter och möjligheter.
Lisa Tjärner (V)
Hicham El-Horr, Ung Vänster
måndag 21 februari 2011
Imperialism
Dessa tider där folk i mellanöstern gör uppror mot diktatur. Där folk vill ha frihet och demokrati så går åsikterna bland folk olika. Personer från västvärlden har olika åsikter beroende på vilket land som gör uppror.
Tunisien: Västvärlden kunde kosta på sig och stödja folkets uppror, landet är inte så viktigt rent strategiskt för västvärlden jämfört med andra. Även om diktaturen hade stöd från västvärlden i allmänhet och Frankrike i synnerhet.
Efter Tunisien så var både västvärlden och dem andra diktaturer i arabvärlden lika dumma som inte fattade att detta kommer och sprida sig.
Egypten: Västvärlden vågade inte stå på folkets sida lika hård som dem gjorde med den Tunisiska folket. Trots allt är Egypten extremt viktigt för Israel och västvärldens makt över den röda havet. Egypten med sin dåvarande diktatur var en trogen allierade med USA och västvärlden. Precis som jag skrev här. I slutet när USA såg att demonstranterna kommer inte och vika ner sig så började man försiktigt stödja mer folkets uppror.
Efter Egypten så inspirerades en hel arab värld och andra länder som är inte arabisk men ligger tajt med araberna.
Libyen, Yemen, Jordanien: Äh, det är ändå länder som vi har inte mycket och hämta trots allt. Libyen har Gas det kan vi fixa med den nya regeringen, sen är det så att folket i västvärlden skulle aldrig acceptera stöd för Gaddafi. Jordanien är som Egypten, stark allierade med Israel och USA men har inte samma tyngd som Egypten. Yemen är absolut oviktigt för västvärlden men för Saudi Arbien är det extremt viktigt etersom den liggen på gränsen och upproret där kan drabba landet.
Bahrain: Inte många medier rapporterar om detta revolutin för att den är extremt viktigt för USA. Viktigast militär bas för amerikanerna ligger där, den är nära Iran och den är full av naturliga resurser. Skulle revolutionen lyckas där så skulle det sprida sig till östra delarna av Saudi Arabien. Bahrain ligger rent militär messigt riktigt bra för att hota Iran.
Iran: Den är extremt populär i media för att det är bra om diktaturen faller där, eftersom man ser landet som hot mot västvärlden och Israel.
Till slut, så stödjer jag alla revolution i alla länder inte för att jag är med/mot USA men för folket.
Tunisien: Västvärlden kunde kosta på sig och stödja folkets uppror, landet är inte så viktigt rent strategiskt för västvärlden jämfört med andra. Även om diktaturen hade stöd från västvärlden i allmänhet och Frankrike i synnerhet.
Efter Tunisien så var både västvärlden och dem andra diktaturer i arabvärlden lika dumma som inte fattade att detta kommer och sprida sig.
Egypten: Västvärlden vågade inte stå på folkets sida lika hård som dem gjorde med den Tunisiska folket. Trots allt är Egypten extremt viktigt för Israel och västvärldens makt över den röda havet. Egypten med sin dåvarande diktatur var en trogen allierade med USA och västvärlden. Precis som jag skrev här. I slutet när USA såg att demonstranterna kommer inte och vika ner sig så började man försiktigt stödja mer folkets uppror.
Efter Egypten så inspirerades en hel arab värld och andra länder som är inte arabisk men ligger tajt med araberna.
Libyen, Yemen, Jordanien: Äh, det är ändå länder som vi har inte mycket och hämta trots allt. Libyen har Gas det kan vi fixa med den nya regeringen, sen är det så att folket i västvärlden skulle aldrig acceptera stöd för Gaddafi. Jordanien är som Egypten, stark allierade med Israel och USA men har inte samma tyngd som Egypten. Yemen är absolut oviktigt för västvärlden men för Saudi Arbien är det extremt viktigt etersom den liggen på gränsen och upproret där kan drabba landet.
Bahrain: Inte många medier rapporterar om detta revolutin för att den är extremt viktigt för USA. Viktigast militär bas för amerikanerna ligger där, den är nära Iran och den är full av naturliga resurser. Skulle revolutionen lyckas där så skulle det sprida sig till östra delarna av Saudi Arabien. Bahrain ligger rent militär messigt riktigt bra för att hota Iran.
Iran: Den är extremt populär i media för att det är bra om diktaturen faller där, eftersom man ser landet som hot mot västvärlden och Israel.
Till slut, så stödjer jag alla revolution i alla länder inte för att jag är med/mot USA men för folket.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)